Könsdysfori og etik
Frågan om könsdysfori och hur man hjälper/stjälper är mångsidig och debatten rör sig inom åtskilliga områden, alltifrån filosofi/religion till avancerad forskning. Men den aspekt jag uppfattar som mest grundläggande och som tas upp för lite, är etiken. Först - ”inte skada”. Det självklara målet borde vara ”en frisk själ i en frisk kropp”. I andra hand är det förstås bättre med ”en frisk själ i en stympad kropp” än tvärtom... Men är det ”normalt” och ”psykiskt friskt” att anse sig ”född i fel kropp” när kroppen är fullt frisk och funktionsduglig och önskemålen handlar om att stympa den och göra den medicinberoende? Hur kan en frisk kropp vara ”fel” pga könet, när bägge kön kan utföra precis samma saker, så när som på fortplantningen och elitidrott - och detta kan vi ändå inte förändra? Detta Måste väl vara psykiska och/eller sociala orsaker och behandlas som sådana? Att förändra det fysiska går ju bara på ytan och medför ohälsa=medicinberoende och könsstympning. Hur kan detta vara