Genderchallenge

Frågan om könsdysfori och hur man hjälper/stjälper är mångsidig och debatten rör sig inom åtskilliga områden, alltifrån filosofi/religion till avancerad forskning. Men den aspekt jag uppfattar som mest grundläggande och som tas upp för lite, är etiken.  Först - ”inte skada”. Det självklara målet borde vara ”en frisk själ i en frisk kropp”. I andra hand är det förstås bättre med ”en frisk själ i en stympad kropp” än tvärtom...  Men är det ”normalt” och ”psykiskt friskt” att anse sig ”född i fel kropp” när kroppen är fullt frisk och funktionsduglig och önskemålen handlar om att stympa den och göra den medicinberoende? Hur kan en frisk kropp vara ”fel” pga könet, när bägge kön kan utföra precis samma saker, så när som på fortplantningen och elitidrott - och detta kan vi ändå inte förändra? Detta Måste väl vara psykiska och/eller sociala orsaker och behandlas som sådana? Att förändra det fysiska går ju bara på ytan och medför ohälsa=medicinberoende och könsstympning. Hur kan d...

Jag är mamma till fyra, varav den minsta, N., idag 20 år, under det senaste året fått sina bröst bortopererade och fått nytt manligt personnummer. Djup söndring mellan mig och pappan. Jag lämnade honom för drygt tio år sedan p.g.a. långvarigt fysiskt och psykiskt våld. Han har sedan dess varit mycket bitter på mig, vilket han inte stuckit under stol med. Vid 16 år förklarade N.  alldeles överraskande att hon ”var en kille”. Hennes pappa understödde detta från sekund ett. Han ville att vi föräldrar skulle initiera en utredning direkt, så att hon kunde börja medicinera så snart som möjligt. Jag sa nej. Hon är 16 år! Vi talar om irreversibla ingrepp i en ung människas fullt friska kropp och ett livslångt beroende av medicinsk vård. I denna fullt friska unga kropp kan hon i Sverige leva som hon vill, välja vilka kläder hon vill, vilket yrke hon vill, vilka intressen hon vill, vilka roller hon vill, vilka partners hon vill. Att könskorrigera är inte problemfritt. Ett liv som ...