Barn måste få utforska vem de är/vill vara ifred!

En person berättar att hennes 11-årings skola vill att hon låter sonen ”byta kön”, han säger ju att han ÄR en flicka. På ”Fråga Doktorn” i svensk tv presenterar man 10-åringen som bytt namn, pronomen och frisyr och säger att ”nu är Max en pojke” (och den lilla biologiska flickan går runt och väntar på sina pubertetsblockerare för att slippa få bröst, inget sägs om vad hon i övrigt ”slipper” t ex en normal utveckling av hjärnan..)

Det här låter rent galet i mina öron. Vuxenvärlden tänker sjukt, i fastlåsta roller, inte barnen från början. Vi lär dem.

Jag har arbetat som förskollärare, är nybliven pensionär. Jag har vid flera tillfällen mött ”ovanliga” barn i 4-6 årsåldern. Någon har frågat eller påstått att de ”är” motsatt kön. Jag har sagt att flickor har ”snippa” och pojkar ”snopp”. Men att ALLA själv väljer vad och vem man helst leker med och vilka frisyrer man gillar. Jag sa ibland att det var ”förr i tiden” som flickor och pojkar skulle vara på ett visst sätt som vuxna bestämde. Barnen blev så glada när jag sa sådana saker. De fortsatte att vara Spiderman eller Prinsessor och pojkar vågade prova hårklämmor osv.. Inom förskole/lågstadieområdet har det skett en riktig tillbakagång i könsrollstänkandet på 2000-talet. Nu finns ju visserligen förskolor med aktiv pedagogik runt genus - men de ifrågasätts av många.

Förr var det enklare och vardagsmat. Var dig själv bara! På 70-talet fanns hemmapappor/förskollärare, de var viktiga kreativa könsrollsöverskridare. Senare kallades de ”velourmän” och hånades. Det manliga blev norm även för kvinnor. Förutom att kvinnorna DESSUTOM skulle vara vackra och hemarbetet skulle skötas utan att det märktes, ev lejas ut...

Jag anser att en stor del av problemet ligger i våra sociala roller, hur de ser ut och värderas - det sitter djupt att en kvinna ska vara vacker och underordnad, mannen stark och ledande. Men idag värderas ändå alltmer att vi uttrycker vår unika person. Den skall dessutom tåla att visas upp offentligt i sociala medier. Ingen vill alltså leva efter färdiga mallar, men ifråga om kön får vi det svårt om vi inte passar in, för könsmallarna är tillbaka med större kraft än någonsin! 

Är du intresserad av långt vackert hår, frisyrer och smycken -ja då ÄR du en kvinna och måste skada din friska kropp med mediciner och operationer för att passa in. Istället skulle du kunna vara en Alvman ur Sagan om Ringen, eller en Conchita Wurst, för att ta tydliga kreativa exempel ur fiktion/artistvärlden som förebilder. Detsamma kan gälla om du är homosexuell - det beror kanske på att ”du är fel kön?” En risk finns att också homosexualitet blir betraktat som ”fel”, igen...

Jag vill fråga alla, överallt - varför tilldelas en viss personlighet ett kön överhuvudtaget? Könet är ju vad vi fortplantar oss med - ägg eller spermier. Inte ens sexualitet är helt beroende av detta, det har vi ju förstått.

VARFÖR tror vi ändå patt en viss personlig läggning/stil MÅSTE höra ihop med en viss kropp? Det är ju inte sant, och leder till att man stympar o handikappar o gör en frisk människa medicinberoende + ev svåra biverkningar. 

Man skadar också sexualiteten - fastän vi idag vet så mycket mer om sex och verkligen skulle kunna utveckla och prata om våra sexuella aktiviteter på personliga sätt, en penis kan ju vara smeksam och ”givande/öppen” liksom en vagina kan vara ”den som tar för sig/fångar/dominerar”. Hur kan vi välja att SKADA våra sexuella organ för att ytan ska passera socialt??? Det verkar som om vi har mycket mer fördomar än vi tror, gemensamt med ”Saudi Arabien och Somalia”.

Det kan ev. också vara så att våra kroppar håller på att förändras idag, pga helt andra levnadssätt? Har någon intresserat sig för att undersöka detta?

Boken ”Testosteron Rex” ger många exempel på hur livsstilsförändringar påverkar det fysiska och hormonutsöndringen hos både människor och djur.

Tänk om vi numera faktiskt föds m mer androgyna förutsättningar? Och/eller att vår friare livsstil tillåter dem att komma fram? Då måste den rätta vägen vara att underlätta på alla sätt socialt/psykologiskt att vara på sitt helt egna unika sätt I SIN FRISKA KROPP. 

Som barn går det ju utmärkt att välja att leva och vara ungefär som schablonen för motsatt kön - MED bibehållet rätt pronomen enligt biologin och frisk kropp. Och även som vuxen i de allra flesta avseenden. Det finns i verkligheten ingenting som skiljer manskroppen och kvinnokroppens möjligheter åt på individnivå, förutom just hur barn tillverkas. Jo, idrotter på absolut elitnivå, och där sysslar man ju numera också på allt mer naturvidriga sätt med olika dopingvarianter.

Jag hoppas att så många människor som möjligt lyckas med att få uttrycka sin autentiska person i en frisk naturlig kropp nu och i framtiden - det ska vi arbeta för på alla sätt!